måndag 6 september 2010

Salt i blodet



San Diego ja, det är imperfekt numera. Men med nyfunnen romans av en ny storstad har jag nu börjat vänja mig vid stressade människor, t-bana, söderhäng och praktikplats. Kanonstarten på denna nya placering spritter i mig och jag börjar nu alltmer känna mig som en säker stockholmsbo.

Dagens tjockisanekdot: Hittade en halv påse med chips som var gömd bakom mitt flingpaket i skafferiet. Detta salta och underbara kolesterolförhöjande tilltugg gav mig och kvällen verklig kvalitetstid *frustar till av lycka*. Åter en kväll där BMI-nojja sannerligen är exkluderad.

Gymmet blänger på mig som starkt lyser med min frånvaro varenda dag jag hasar mig förbi. Imorgon är dagen brukar jag tänka.
Imorgon. Ett fint ord det där. Imorgon är liksom ett ord som reflekterar ovisshet, nyfikenhet och åtaganden på samma gång. Det där med åtaganden är väl mer en beteckning för förpliktelser, som träning skulle kunna vara ett beskrivande ord för.
Men jag gillar lite salt i blodet och en skön soffa. Ibland är det OK att vara en mjukis. Det är väl just lite saltstänk man kan behöva för att inse att livet inte är en dans på röda väldoftande rosor. San Diego var just en skön blomstertid i livet som nu ersätts med lite hårt och räfflat inslag. Precis som det där perfekta potatischipset.

2 kommentarer:

Sten-Olof sa...

Snygg ny layout och bra skrivet, Hanna! Kul också att se att vekheten inför frestelser och imorgon-genen fortplantat sig vidare till nästa generation. Du vet väl vad det står på Fritjof Nilsson "Piratens" gravsten?

Hanna Neering sa...

Tack!
"Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972."

*google*