http://www.aftonbladet.se/kampanj/seb/article8036128.ab
Läs om vår VD Anna-Clara och hennes väg till två framgångsrika företag!
fredag 29 oktober 2010
måndag 13 september 2010
måndag 6 september 2010
Salt i blodet

San Diego ja, det är imperfekt numera. Men med nyfunnen romans av en ny storstad har jag nu börjat vänja mig vid stressade människor, t-bana, söderhäng och praktikplats. Kanonstarten på denna nya placering spritter i mig och jag börjar nu alltmer känna mig som en säker stockholmsbo.
Dagens tjockisanekdot: Hittade en halv påse med chips som var gömd bakom mitt flingpaket i skafferiet. Detta salta och underbara kolesterolförhöjande tilltugg gav mig och kvällen verklig kvalitetstid *frustar till av lycka*. Åter en kväll där BMI-nojja sannerligen är exkluderad.
Gymmet blänger på mig som starkt lyser med min frånvaro varenda dag jag hasar mig förbi. Imorgon är dagen brukar jag tänka.
Imorgon. Ett fint ord det där. Imorgon är liksom ett ord som reflekterar ovisshet, nyfikenhet och åtaganden på samma gång. Det där med åtaganden är väl mer en beteckning för förpliktelser, som träning skulle kunna vara ett beskrivande ord för.
Men jag gillar lite salt i blodet och en skön soffa. Ibland är det OK att vara en mjukis. Det är väl just lite saltstänk man kan behöva för att inse att livet inte är en dans på röda väldoftande rosor. San Diego var just en skön blomstertid i livet som nu ersätts med lite hårt och räfflat inslag. Precis som det där perfekta potatischipset.
Dagens tjockisanekdot: Hittade en halv påse med chips som var gömd bakom mitt flingpaket i skafferiet. Detta salta och underbara kolesterolförhöjande tilltugg gav mig och kvällen verklig kvalitetstid *frustar till av lycka*. Åter en kväll där BMI-nojja sannerligen är exkluderad.
Gymmet blänger på mig som starkt lyser med min frånvaro varenda dag jag hasar mig förbi. Imorgon är dagen brukar jag tänka.
Imorgon. Ett fint ord det där. Imorgon är liksom ett ord som reflekterar ovisshet, nyfikenhet och åtaganden på samma gång. Det där med åtaganden är väl mer en beteckning för förpliktelser, som träning skulle kunna vara ett beskrivande ord för.
Men jag gillar lite salt i blodet och en skön soffa. Ibland är det OK att vara en mjukis. Det är väl just lite saltstänk man kan behöva för att inse att livet inte är en dans på röda väldoftande rosor. San Diego var just en skön blomstertid i livet som nu ersätts med lite hårt och räfflat inslag. Precis som det där perfekta potatischipset.
fredag 20 augusti 2010
tisdag 16 mars 2010
Time to perform!
Tänkte dela med mig av min monolog som är due på torsdag i min acting class. Jag ska bearbeta min karaktär och framföra denna text med inlevelse UTAN papper. Detta är vad jag kallar att memorera. Håll tummarna att jag klarar det!
Here we are standing on the corner of
Walk, Don´t Walk.
You look away from me, trying not to catch my eye,
but you didn´t turn fast enough, did you?
You don´t like my raspy voice, do you?
I got this raspy voice cause I have to yell all the time
Cause nobody around here ever Listens to me.
You don´t like that I scratch so much: yes and excuse me,
I scratch so much
cause my neurons are on fire.
And if my eyes seem to be twirling around like fruit flies -
the better to see you with my dears!
Look at me,
I´m not just talking to my self. I´m talking to you too.
And to you,
and you
and you
and you and you and you!
I know what you´re thinking; you´re thinking I´m crazy.
You think I give a hoot? You people
look at my shopping bags
call me crazy cause I save this junk.
What should we call the ones who buy it?
It´s my belief we all, at one time or another,
secretly ask ourselves the question,
"Am I crazy?"
In my case, the answer came back:
A resounding: Yes!
You´re thinkin: How does a person know if they´re crazy
or not? Well, sometimes you don´t know. Sometimes you
can go through life suspecting you are
but never really knowing for sure. Sometimes you know for sure cause
you got so many people tellin you you´re crazy
that it´s your word against everybody else´s.
Another sign is when you see life so clear sometimes
you black out.
This is your typical visionary variety
who has flashes of insight
but can´t get anyone to listen to 'em
cause their insights make 'em sound so crazy!
söndag 28 februari 2010
Vissa var (våg)liga!
Coming up:
Till alla er som fortfarande har hjärtat i halsgropen efter gårdagens besked om inväntandet av eventuell tsunami kan vi i kvällens avsnitt äntligen avslöja vad som egentligen hände.
Flickorna Regner och Neering överlevde den hemska tsunamin. Varningen om möjlig flodvåg skakade om Mission beach area och hela södra Californiens kustremsa. Man fick upplysningar om att lämna strandområdet då man befarade att kraftiga vågor stora som tsunamin 2004 skulle kunna slå till.
Men efter lång facebook-konferens med några av de inblandade kom vi fram till beslutet att stanna hemma. Vi bryggde oss vars en kopp kaffe och gick ut för att beskåda monstervågen som nu befarades vara ca 10 centimeter hög. Men var var den egentligen?
Var det DEN? Nä....men...DEEN dåå..näääj....hmm! Vart var vågen egentligen?
Till slut tror jag att vi såg den. Eller var det kanske vågen efter den som vi från början trodde det var? Eller den innan?
Efter att ha tröttnat på bingo i Vågrätt började vi vända ryggen mot för att gå hem. Frågan är om vi lyckades få ett enda rätt.
Det dröjde inte länge innan några amerikanare börja lägga näsan i blöt.
"Did u guys see the tsunami?"
No. Just sea.
Noll poäng i Vågrätt och känslan är fett skön. För hade jag vågrätt hade jag förmodligen inte hunnit ta mig till högre höjder och prispallen hade spolats bort.
Nu kan jag istället värdera livet och ägna en tanke åt den fruktansvärda katastrof som faktiskt har drabbat Chile.
Till alla er som fortfarande har hjärtat i halsgropen efter gårdagens besked om inväntandet av eventuell tsunami kan vi i kvällens avsnitt äntligen avslöja vad som egentligen hände.
Flickorna Regner och Neering överlevde den hemska tsunamin. Varningen om möjlig flodvåg skakade om Mission beach area och hela södra Californiens kustremsa. Man fick upplysningar om att lämna strandområdet då man befarade att kraftiga vågor stora som tsunamin 2004 skulle kunna slå till.
Men efter lång facebook-konferens med några av de inblandade kom vi fram till beslutet att stanna hemma. Vi bryggde oss vars en kopp kaffe och gick ut för att beskåda monstervågen som nu befarades vara ca 10 centimeter hög. Men var var den egentligen?
Var det DEN? Nä....men...DEEN dåå..näääj....hmm! Vart var vågen egentligen?
Till slut tror jag att vi såg den. Eller var det kanske vågen efter den som vi från början trodde det var? Eller den innan?
Efter att ha tröttnat på bingo i Vågrätt började vi vända ryggen mot för att gå hem. Frågan är om vi lyckades få ett enda rätt.
Det dröjde inte länge innan några amerikanare börja lägga näsan i blöt.
"Did u guys see the tsunami?"
No. Just sea.
Noll poäng i Vågrätt och känslan är fett skön. För hade jag vågrätt hade jag förmodligen inte hunnit ta mig till högre höjder och prispallen hade spolats bort.
Nu kan jag istället värdera livet och ägna en tanke åt den fruktansvärda katastrof som faktiskt har drabbat Chile.
lördag 27 februari 2010
Spänningen ökar här i San Diego!
Dags för lite dramatik.
Efter jordskalvet i Chile har nu varningar om Tsunami utfärdats. Just i denna minut ska flodvågen slå till mot Hawaii! Det har varit massevakuering under dagen där och människor flyr upp mot bergen. Även Californas kust ska drabbas, men oron har lagt sig här eftersom vågen sägs vara max 1-2 meter hög.
Men får nog avslöja att jag blev lite orolig till en början. Var nere på stranden och gick tidigare för att spana in möjlig förändring, men har nog för ljus hårfärg för att upptäcka viss obalans ;)
Träffade dock på entusiastiska amerikanare som stod med kamera redo att gå igång. Typiskt korkade amerikanare, skulle en tsunami slå till skulle de säkert stå med kameran och ställa in rätt skärpa i samma stund som vågen sköljer över dem.
Exempel:
"Honey do u see anything? No dear I don't... Okey lets go closer"
Får följa nyheterna och hålla mig uppdaterad. Skulle vågen komma lär ju trähuset vi bor i kunna förvandlas till en fin flotte...
(Mamma jag är självklart allvarlig gällande detta även om jag i nuläget vet att det inte finns något att oroa sig för)
Men spänningen ökar, missa inte nästa avsnitt av San Diego 92109...
Efter jordskalvet i Chile har nu varningar om Tsunami utfärdats. Just i denna minut ska flodvågen slå till mot Hawaii! Det har varit massevakuering under dagen där och människor flyr upp mot bergen. Även Californas kust ska drabbas, men oron har lagt sig här eftersom vågen sägs vara max 1-2 meter hög.
Men får nog avslöja att jag blev lite orolig till en början. Var nere på stranden och gick tidigare för att spana in möjlig förändring, men har nog för ljus hårfärg för att upptäcka viss obalans ;)
Träffade dock på entusiastiska amerikanare som stod med kamera redo att gå igång. Typiskt korkade amerikanare, skulle en tsunami slå till skulle de säkert stå med kameran och ställa in rätt skärpa i samma stund som vågen sköljer över dem.
Exempel:
"Honey do u see anything? No dear I don't... Okey lets go closer"
Får följa nyheterna och hålla mig uppdaterad. Skulle vågen komma lär ju trähuset vi bor i kunna förvandlas till en fin flotte...
(Mamma jag är självklart allvarlig gällande detta även om jag i nuläget vet att det inte finns något att oroa sig för)
Men spänningen ökar, missa inte nästa avsnitt av San Diego 92109...
söndag 21 februari 2010
Uppkörning på G!
Såja tänkte bara berätta två saker.
Har fått hosta och rinnsnuva. Ganska oskönt.
Men man kan ju inte vara på topp hela tiden =)
Imorgon är det dags för mitt drivers test! Hoppas jag får en trevlig gubbe från DMV - förväntar mig dock inget...får väl erbjuda en burgare eller två så kanske fetingen kan småle under uppkörningen. *tror att gubben som ska bedöma om jag är värd ett körkort ser ut som Kålle själv; fet, grå och trist*
Det ska regna imorgon. Alla amerikanare kör riktigt illa i sådant väglag och eftersom jag är kung på att köra bil så ska det nog gå vägen. Fick återigen höra att jag kör som en man. Glömmer aldrig när morfar åkte med när jag övningskörde... "Jodå, du kör ju som en hel karl"....
Tack?
btw, nu är det dags att titta på hockey!
Sweden vs. finish(ed)
moha!
l8er allig8or!
Har fått hosta och rinnsnuva. Ganska oskönt.
Men man kan ju inte vara på topp hela tiden =)
Imorgon är det dags för mitt drivers test! Hoppas jag får en trevlig gubbe från DMV - förväntar mig dock inget...får väl erbjuda en burgare eller två så kanske fetingen kan småle under uppkörningen. *tror att gubben som ska bedöma om jag är värd ett körkort ser ut som Kålle själv; fet, grå och trist*
Det ska regna imorgon. Alla amerikanare kör riktigt illa i sådant väglag och eftersom jag är kung på att köra bil så ska det nog gå vägen. Fick återigen höra att jag kör som en man. Glömmer aldrig när morfar åkte med när jag övningskörde... "Jodå, du kör ju som en hel karl"....
Tack?
btw, nu är det dags att titta på hockey!
Sweden vs. finish(ed)
moha!
l8er allig8or!
måndag 15 februari 2010
Windansea!
Fångade dagen! Sommarkänsla och utflykt.
Idag åkte Sara, Ida och jag till Windansea i La jolla för en liten exkursion. Det bjöds på färsk ananas och blå himmel på vår lediga dag. Hela veckan lovar sol och uppåt 26 grader varmt! Att köra nercabbat i detta väder är njutning på hög nivå, speciellt om man har Beachboys trallvänliga ton i "Surfing USA" på repeat...
Sitter och ska skriva ett paper nu i min Communication class, ganska segt, kände att jag behövde en paus för att reta gallfebern ur er där hemma istället. Jag menar, varför inte?
Pics från dagen:
JO tack, det mås bra :)
ps. I used to dream about the life I´m living now...
söndag 14 februari 2010
lördag 13 februari 2010
Holiday!
Lite långhelg står på schemat. Då det är President´s day (Washington´s birthday) på måndag har vi en en liten miniledighet på fyra dagar. Vad hittar man på då?
Jo! Nu när solen äntligen har börjar bjuda på sig lite blir det en del strandhäng. Idag stranden. Imorgon stranden. På måndag möjligen L.A. och Melrose! Måste ju göra en liten utflykt när vädret tillåter :)
Ikväll redan vankas det faktiskt Valentines party. Tydligen är det ca 300 personer som ska dit. Om jag har räknat rätt så är det ganska många....speciellt om det är en husfest!
Men jag och Sara ska hinna med en del saker innan! Först nu ska vi till gymmet (har fått en ordentligt bra deal där) sen bär det av till downtown för lite allmän granskning :)
Alla hjärtans dag i morgon! Vad roligt, man blir återigen påmind om att man är singel!
Vad säger man till alla? "Happy Valentines day!!"
Jo! Nu när solen äntligen har börjar bjuda på sig lite blir det en del strandhäng. Idag stranden. Imorgon stranden. På måndag möjligen L.A. och Melrose! Måste ju göra en liten utflykt när vädret tillåter :)
Ikväll redan vankas det faktiskt Valentines party. Tydligen är det ca 300 personer som ska dit. Om jag har räknat rätt så är det ganska många....speciellt om det är en husfest!
Men jag och Sara ska hinna med en del saker innan! Först nu ska vi till gymmet (har fått en ordentligt bra deal där) sen bär det av till downtown för lite allmän granskning :)
Alla hjärtans dag i morgon! Vad roligt, man blir återigen påmind om att man är singel!
Vad säger man till alla? "Happy Valentines day!!"
-Thanks, just rubb it in!haha nä nu ska jag inte låta bitter, vem vet jag kanske har en dejt trots allt? ;)
onsdag 10 februari 2010
Vad är väl en blogg utan bilder?
måndag 8 februari 2010
Hemma bra men borta bäst?
Ja, just nu mår jag lite dåligt över att jag ska lämna. 4 månader kvar nu. Tiden rusar och jag förstår inte hur jag redan kan ha lyckats vara här i över ett år. Jag åkte ju igår!
Att åka hit är det bästa valet jag någonsin gjort, är både stolt och lycklig över allt jag har klarat av och upplevt här borta! Alla dessa underbara människor som jag har träffat...
Det kommer göra så ont att lämna dem. Detta är personer som för mig är min familj här, mitt liv! Tycker så himla mycket om dem och det kommer vara med tårar som jag lämnar dem och detta paradis. För så är det, man tar steget ut i världen och inser med ens att borta är ju trots allt rätt bra. Rätt rejält jäkla bra!
Varför då lämna något som betyder så mycket för en? Hemma är bra, väldigt bra - men är det bättre? Det är ju en tolkningsfråga. Båda världar är verkligheter fast på olika sätt. Detta är kanske en drömverklighet och nu ringer framtids-alarmet för att påminna mig om att vakna och börja tänka framåt. Ge mig snooze-knapp tack!
Är glad att jag åtminstone tar vara på varje dag och verkligen försöker uppskatta det här små sakerna som jag vet att jag kommer sakna så mycket när jag kommer hem.
Cykla längs bayen till affären.
Strosa runt på strandpromenaden.
Dessa obeskrivliga solnedgångar. Finns inga ord.
Plugga på stranden!
VÅR BIIIL "to put that California air in your hair" *himmelskt*
Engelskan, jo jag kommer sakna den.
Alla dessa nästan löjligt extroverta människor.
Att USA inte har något som heter "lagom".
Att faktiskt kunna ta solen för givet.
Banana Boats Aftersun Lotion *flitig konsument*
Känslan när man köper glass och snabbt inser att det var ett jäkla dumt val med tanke på att
glassen smälter bort innan du hunnit svälja första tuggan.
Alla mina professors! Underbara människor.
Yoghurtland! *Priceless*
Fashion Valley...
ALI/SDSU
Asiater (sjukt men sant)
811 Portsmouth, 92109
Doften av skunk när man kör längs vägen
Doften av denna eviga Marijuana os! (Happy 4/20)
Radio 90.3
DOWNTOWN
Riktig BBQ!!
Palmträd
Främmande personer som alltid ska fråga om jag är rysk eller italiensk.
Korkade amerikanska tjejer "he´s like soooooo whatever!"
Att vakna upp med ett leende varje morgon eftersom jag vet att jag befinner mig här.
Detta är dock bara text. Finns egentligen ingen anledning att försöka beskriva livet här, det måste upplevas för att man ska förstå. Det är först då det blir svart på vitt.
De människor som jag vet att jag kommer minnas och ha kvar i mitt liv, vi har ju detta underbara tillsammans. Det förenar oss faktiskt för alltid. Kommer alltid att minnas denna tid som en fantastisk era i mitt liv. En era som tyvärr går mot sitt slut. Men detta är väl således vad man kallar definitionen av ett nödvändigt ont.
"One day your life will flash by, make sure it´s worth watching" JA! Vad säger man?
Att åka hit är det bästa valet jag någonsin gjort, är både stolt och lycklig över allt jag har klarat av och upplevt här borta! Alla dessa underbara människor som jag har träffat...
Det kommer göra så ont att lämna dem. Detta är personer som för mig är min familj här, mitt liv! Tycker så himla mycket om dem och det kommer vara med tårar som jag lämnar dem och detta paradis. För så är det, man tar steget ut i världen och inser med ens att borta är ju trots allt rätt bra. Rätt rejält jäkla bra!
Varför då lämna något som betyder så mycket för en? Hemma är bra, väldigt bra - men är det bättre? Det är ju en tolkningsfråga. Båda världar är verkligheter fast på olika sätt. Detta är kanske en drömverklighet och nu ringer framtids-alarmet för att påminna mig om att vakna och börja tänka framåt. Ge mig snooze-knapp tack!
Är glad att jag åtminstone tar vara på varje dag och verkligen försöker uppskatta det här små sakerna som jag vet att jag kommer sakna så mycket när jag kommer hem.
Cykla längs bayen till affären.
Strosa runt på strandpromenaden.
Dessa obeskrivliga solnedgångar. Finns inga ord.
Plugga på stranden!
VÅR BIIIL "to put that California air in your hair" *himmelskt*
Engelskan, jo jag kommer sakna den.
Alla dessa nästan löjligt extroverta människor.
Att USA inte har något som heter "lagom".
Att faktiskt kunna ta solen för givet.
Banana Boats Aftersun Lotion *flitig konsument*
Känslan när man köper glass och snabbt inser att det var ett jäkla dumt val med tanke på att
glassen smälter bort innan du hunnit svälja första tuggan.
Alla mina professors! Underbara människor.
Yoghurtland! *Priceless*
Fashion Valley...
ALI/SDSU
Asiater (sjukt men sant)
811 Portsmouth, 92109
Doften av skunk när man kör längs vägen
Doften av denna eviga Marijuana os! (Happy 4/20)
Radio 90.3
DOWNTOWN
Riktig BBQ!!
Palmträd
Främmande personer som alltid ska fråga om jag är rysk eller italiensk.
Korkade amerikanska tjejer "he´s like soooooo whatever!"
Att vakna upp med ett leende varje morgon eftersom jag vet att jag befinner mig här.
Detta är dock bara text. Finns egentligen ingen anledning att försöka beskriva livet här, det måste upplevas för att man ska förstå. Det är först då det blir svart på vitt.
De människor som jag vet att jag kommer minnas och ha kvar i mitt liv, vi har ju detta underbara tillsammans. Det förenar oss faktiskt för alltid. Kommer alltid att minnas denna tid som en fantastisk era i mitt liv. En era som tyvärr går mot sitt slut. Men detta är väl således vad man kallar definitionen av ett nödvändigt ont.
"One day your life will flash by, make sure it´s worth watching" JA! Vad säger man?
onsdag 3 februari 2010
Procrastinator
Då var man här igen. Förvånansvärt oförvånad över hur länge sedan det var jag skrev. Kan nog ha varit ett sådant där "procrastinator" drag som jag har. Skjuter gärna fram allt till sista sekund och slänger oftast ur mig, i skuggan av min deadline, att jag jobbar bäst under stress. Ett tappert försök till försvar. Kanske borde jag lära mig att sätta rimliga mål; som ett blogginlägg i veckan.
Vi får se hur detta utvecklar sig. Om jag mot förmodan klarar det så förväntar jag mig en klapp på kinden och smickrande kommentarer! *anspelar*
Vad är nytt i övrigt då?
Mål: Beach"fit" sommar 2010. Eller egentligen Mars redan, Miami, men har ganska snabbt insett att detta mål är ett orimligt mål! *Procrastinator*
Men har börjat aktivera mig på senaste tiden, springer på stranden och gymmar på Wavehouse!
Vikt: Ska jag kanske inte offentliggöra här men om ni tvunget ska veta så kanske pilen pekar något mer åt höger *givetvis små marginaler*
Nyhet: Gul Mustang. Gul Mustang. Gul Mustang. Gul Mustang *living in repeat*
Skola: Har insett fördelen med att ha ett handikapp (svensk) i ett jätteland på en miniskola. *poppis i klassen*
Besök i vår: 3. Sara Lundh, Vivi och Anja kommer över. Lycka!
Känslan över att endast ha 4 månader kvar: Lever ännu i förnekelse.
Väder: C a l i f o r n i a. Sommar för mig, vinter för amerikanarna. Har oräkneliga gånger fått utså blickar som kan döda. "Omg, look at that little girl! I mean come oon, it´s February!" Tycker det är lika roligt varje gång. Ett par shorts och en hoodie är vad jag anser passa rådande klimat.
Nä, nu ska jag bege mig till gymmet, mer updates inom kort (eller ja, 1 gång i veckan).
Laaater!

Vi får se hur detta utvecklar sig. Om jag mot förmodan klarar det så förväntar jag mig en klapp på kinden och smickrande kommentarer! *anspelar*
Vad är nytt i övrigt då?
Mål: Beach"fit" sommar 2010. Eller egentligen Mars redan, Miami, men har ganska snabbt insett att detta mål är ett orimligt mål! *Procrastinator*
Men har börjat aktivera mig på senaste tiden, springer på stranden och gymmar på Wavehouse!
Vikt: Ska jag kanske inte offentliggöra här men om ni tvunget ska veta så kanske pilen pekar något mer åt höger *givetvis små marginaler*
Nyhet: Gul Mustang. Gul Mustang. Gul Mustang. Gul Mustang *living in repeat*
Skola: Har insett fördelen med att ha ett handikapp (svensk) i ett jätteland på en miniskola. *poppis i klassen*
Besök i vår: 3. Sara Lundh, Vivi och Anja kommer över. Lycka!
Känslan över att endast ha 4 månader kvar: Lever ännu i förnekelse.
Väder: C a l i f o r n i a. Sommar för mig, vinter för amerikanarna. Har oräkneliga gånger fått utså blickar som kan döda. "Omg, look at that little girl! I mean come oon, it´s February!" Tycker det är lika roligt varje gång. Ett par shorts och en hoodie är vad jag anser passa rådande klimat.
Nä, nu ska jag bege mig till gymmet, mer updates inom kort (eller ja, 1 gång i veckan).
Laaater!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

