2011

Ett nytt år och bemästrandet av ett nytt inlägg är nu nära uträttat.

Oj, vad händer tänker ni. De få som lyckats hitta hit. De få som faktiskt återkommer till min blogg utan att den uppdateras. De få som vägrar tro att jag gett upp skrivandet på denna blygsamma url...

...de få som i: Hej Mamma Åsa!

Klockan är 00.30 och jag är inte trött. Det är lördag, jag sitter här och skriver i takt till musik som spelas på generad nivå i hopp om att inte väcka osköna grannar.
Följande vecka kan summeras i ögoninflammation på båda ögonen, en anställningsintervju, början till halsproblem, telefonsamtal om ytterliggare en intervju i nästa vecka, samt hallon.
Äter ju hallon nu eftersom det, enligt huskurernas huskurer, ska verka antiinflammatoriskt. Jag är ju också tjejen som tror på placeboeffekten. Faktiskt, mina ögon är bättre!

Vad mer då? Det har egentligen hänt en massa saker men jag avvaktar skyltning av det på ett tag. Tänkte mer vittna om att jag fortfarande lever i storstan och lyckats undvika bli mos av tunnelbanor och stressade människor.

Tror visst att sängen precis kallade. Dags att sova bort några timmars tid för att döda natten.
Imorgon väntar förberedelser inför kommande vecka. Stay tuned.

Stagepool och Ubetoo

http://www.aftonbladet.se/kampanj/seb/article8036128.ab

Läs om vår VD Anna-Clara och hennes väg till två framgångsrika företag!

Kilroy Live, Stockholm!

Fick ett mysigt lördagsjobb! Satt och promotade

San Diego State University.

Salt i blodet

San Diego ja, det är imperfekt numera. Men med nyfunnen romans av en ny storstad har jag nu börjat vänja mig vid stressade människor, t-bana, söderhäng och praktikplats. Kanonstarten på denna nya placering spritter i mig och jag börjar nu alltmer känna mig som en säker stockholmsbo.

Dagens tjockisanekdot: Hittade en halv påse med chips som var gömd bakom mitt flingpaket i skafferiet. Detta salta och underbara kolesterolförhöjande tilltugg gav mig och kvällen verklig kvalitetstid *frustar till av lycka*. Åter en kväll där BMI-nojja sannerligen är exkluderad.

Gymmet blänger på mig som starkt lyser med min frånvaro varenda dag jag hasar mig förbi. Imorgon är dagen brukar jag tänka.
Imorgon. Ett fint ord det där. Imorgon är liksom ett ord som reflekterar ovisshet, nyfikenhet och åtaganden på samma gång. Det där med åtaganden är väl mer en beteckning för förpliktelser, som träning skulle kunna vara ett beskrivande ord för.
Men jag gillar lite salt i blodet och en skön soffa. Ibland är det OK att vara en mjukis. Det är väl just lite saltstänk man kan behöva för att inse att livet inte är en dans på röda väldoftande rosor. San Diego var just en skön blomstertid i livet som nu ersätts med lite hårt och räfflat inslag. Precis som det där perfekta potatischipset.

Ubetoo!!!

http://www.ubetoo.com/news/ubetoo_distribution

Time to perform!

Tänkte dela med mig av min monolog som är due på torsdag i min acting class. Jag ska bearbeta min karaktär och framföra denna text med inlevelse UTAN papper. Detta är vad jag kallar att memorera. Håll tummarna att jag klarar det!

Here we are standing on the corner of

Walk, Don´t Walk.

You look away from me, trying not to catch my eye,

but you didn´t turn fast enough, did you?

You don´t like my raspy voice, do you?

I got this raspy voice cause I have to yell all the time

Cause nobody around here ever Listens to me.

You don´t like that I scratch so much: yes and excuse me,

I scratch so much

cause my neurons are on fire.

And if my eyes seem to be twirling around like fruit flies -

the better to see you with my dears!

Look at me,

I´m not just talking to my self. I´m talking to you too.

And to you,

and you

and you

and you and you and you!

I know what you´re thinking; you´re thinking I´m crazy.

You think I give a hoot? You people

look at my shopping bags

call me crazy cause I save this junk.

What should we call the ones who buy it?

It´s my belief we all, at one time or another,

secretly ask ourselves the question,

"Am I crazy?"

In my case, the answer came back:

A resounding: Yes!

You´re thinkin: How does a person know if they´re crazy

or not? Well, sometimes you don´t know. Sometimes you

can go through life suspecting you are

but never really knowing for sure. Sometimes you know for sure cause

you got so many people tellin you you´re crazy

that it´s your word against everybody else´s.

Another sign is when you see life so clear sometimes

you black out.

This is your typical visionary variety

who has flashes of insight

but can´t get anyone to listen to 'em

cause their insights make 'em sound so crazy!

Vissa var (våg)liga!

Coming up:

Till alla er som fortfarande har hjärtat i halsgropen efter gårdagens besked om inväntandet av eventuell tsunami kan vi i kvällens avsnitt äntligen avslöja vad som egentligen hände.

Flickorna Regner och Neering överlevde den hemska tsunamin. Varningen om möjlig flodvåg skakade om Mission beach area och hela södra Californiens kustremsa. Man fick upplysningar om att lämna strandområdet då man befarade att kraftiga vågor stora som tsunamin 2004 skulle kunna slå till.
Men efter lång facebook-konferens med några av de inblandade kom vi fram till beslutet att stanna hemma. Vi bryggde oss vars en kopp kaffe och gick ut för att beskåda monstervågen som nu befarades vara ca 10 centimeter hög. Men var var den egentligen?
Var det DEN? Nä....men...DEEN dåå..näääj....hmm! Vart var vågen egentligen?
Till slut tror jag att vi såg den. Eller var det kanske vågen efter den som vi från början trodde det var? Eller den innan?

Efter att ha tröttnat på bingo i Vågrätt började vi vända ryggen mot för att gå hem. Frågan är om vi lyckades få ett enda rätt.
Det dröjde inte länge innan några amerikanare börja lägga näsan i blöt.
"Did u guys see the tsunami?"

No. Just sea.

Noll poäng i Vågrätt och känslan är fett skön. För hade jag vågrätt hade jag förmodligen inte hunnit ta mig till högre höjder och prispallen hade spolats bort.
Nu kan jag istället värdera livet och ägna en tanke åt den fruktansvärda katastrof som faktiskt har drabbat Chile.